Jag går aldrig till deras gravar  
De finns ju inte där

Alla som inte längre vandrar på Jorden

lever ju i en annan sfär

Jag har aldrig funnit någon tröst i att stå vid en grav på en kall och blåsig kyrkogård. Istället tänder jag ljus hemma och minns alla de som en gång var mig nära i kött och blod.
Nuförtiden hälsar de på i annan skepnad men besöken är likväl välkomna.

Idag minns jag min morfar Rune, min mormor Linnéa, Jennie som gick bort alldeles för ung, Elisabeth som lämnade oss för tidigt, Simon som jag bara träffade två gånger och mina bortgångna husdjur Felix, Jojo, Sotis, Alfons, Nellie och Nico.
För formens skull