För några år sedan läste jag Bodil Jönssons bok Tio Tankar om Tid.
När jag hade läst klart den hade jag fler än 10 tankar om tid kan jag säga. 

Det hon skriver om var inga större nyheter för mig. Däremot triggade boken igång tankar och funderingar om hur jag själv förhåller mig till just tid.
Framför allt hur jag värderar mig själv och min egen tid i förhållande till någon annans tid eller den tid jag förväntas ge till någon annan, både privat och professionellt.

För hur det nu än var så fostrades jag in i en värdegrund där "tid är pengar" och där andras tid var mer värd min respekt än min egen. Det var otroligt viktigt att jag kom i tid, att jag uträttade saker i tid, att jag gav av min tid utan att kräva något tillbaka, att tiden skulle "rinna iväg" om jag inte skyndade mig att ta beslut kring karriär, familj och andra viktiga saker i livet.

Och bara där blir jag trött!
Idag vet jag att just dessa värderingar satt som cement djupt in i min ryggmärg.

Hela mitt inre visste att det var fel, men omvärlden visade på alla sätt och vis att något annat inte var tillåtet.

Idag vet jag att det var denna påtvingade stress som gjorde mig sjuk, men jag hade inte rätt verktyg att ta mig ur det där då.

Det som räddade mig var mitt arbete med människors hälsa. 
När man har med människor att göra kan man inte stressa. 

En person som har svåra problem och som behöver hjälp kan inte avfärdas med "jag har inte tid". Det krävs att man ger dem den tid de behöver.
Inom rimliga gränser naturligtvis! 
Där och då fick jag lära mig värdet av tid. Att min tid är lika mycket värd som någon annans.
Och att det egentligen inte finns något som heter min och din tid. Den är ju allas!

Jag fick också lära mig innebörden av att verkligen "stanna upp", när jag började hålla meditationskurser. Det var svårt för många att sitta stilla i ens en kvart. För mig var det en utmaning att behålla lugnet och tålamodet för att lära människor att umgås med sig själva i sitt inre.

Och när allt kom omkring var ju detta också att ge mig själv tid att lära känna mig.

Tid kan inte "rinna iväg". Den rör sig egentligen inte alls, utan det är vi människor som har ett behov av att katalogisera, strukturera, placera i fack för att överhuvudtaget känna att vi har koll på läget.
Somliga säger att tiden är linjär, med tanken att man liksom staplar dagar, veckor, månader, år, decennier, århundraden, millenium efter varandra.
Andra tycker att den är cirkulär, och hänvisar då till att allt går i cykler, allt återkommer vid en viss tidpunkt, liv möter död möter liv.

För mig går den i spriraler. Det jag inte har förstått idag behöver jag inte vara orolig för att aldrig mer stöta på. Jag behöver aldrig vara orolig över att något inte "hinns med", för när tillfälle ges kommer jag att få en ny möjlighet att ta lärdom, bearbeta, släppa taget om, eller för den delen ta till mig.

"Tids nog" kommer allt jag behöver mig till del. Ibland om och om igen eftersom jag inte förstått vad det handlade om första gången.

Det rinns inget ur mina händer, vare sig tid, tillfällen eller möjligheter. Tiden är nämligen aldrig "ur led".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sistone har jag haft många samtal med olika personer om tro. Ett ämne som lätt kan bli jobbigt eller töntigt, stötande eller påtvingande, eftersom människor idag inte alltid vet vad de tror på. Och när de inte vet vad de tror på eller om de inte t...

Ju äldre jag blir handlar julen allt mindre om stress, julklappar och pynt och allt mer om närvaro, samvaro och tillvaro. För varje år som går känner jag hur jag "halkar efter" mer och mer när det gäller förberedelser inför julen. Adventspyntet komme...

I tre år har vi väntat.Tålmodigt. En dag i taget.Förhoppningar som höjs och sänks som ett avtuggat flöte.Frustrationer. Irritationer. Misströstan. Men nu ÄNTLIGEN har det hänt! Vi har äntlligen sålt vårt hus och äntligen kan vi planera för vår st...

    Jag går aldrig till deras gravar  De finns ju inte där Alla som inte längre vandrar på Jorden lever ju i en annan sfär   Jag har aldrig funnit någon tröst i att stå vid en grav på en kall och blåsig kyrkogård. Istället tänder jag lju...

Du är så rädd jämt! Det är ganska barnsligt att du tror att något ska hända mig hela tiden! Jag klarar mig faktiskt själv! Orden yttrades av min 11-årige son som har en något annorlunda åsikt om vad han är gammal nog att hantera och ta ansvar för ä...