Ju äldre jag blir handlar julen allt mindre om stress, julklappar och pynt och allt mer om närvaro, samvaro och tillvaro. För varje år som går känner jag hur jag "halkar efter" mer och mer när det gäller förberedelser inför julen. Adventspyntet kommer upp en vecka för sent, lussebaket och lussefirandet får stryka på foten och julgran känns mindre och mindre intressant.

Jag menar inte alls att vara en "paryt pooper". Sanningen är att jag faktiskt tycker om julen. Det jag vänder mig mot är all hysteri som har med julen att göra.
Knappt har semestern tagit slut förrän det ska hängas fram julpynt i affärerna och helgmagasinen testar årets glögg, och kompisarna pratar om pepparkaksbak och längtar efter att spela julmusik.

Det är kanske bara jag, men sådant gör mig irriterad och får mitt flyktbegär att växa sig starkt. 

Julkänslan blir mindre och mindre närvarande, men det beror kanske också på att jag inte längre firar traditionell jul, eftersom den inte längre tillhör min livsfilosofi. Jag satsar på att finna ro inombords och i livet i helhet och särskilt under julen när alla samlas och har tid att umgås.

När min äldste son var liten och han pratade avigt och rätt om vad han skulle önska sig i julklapp, och den listan var gedigen kan jag lova, så valde jag att berätta för honom varför vi firar jul. Jag berättade om hur den kristna traditionen uppstått, och hade väl tänkt fortsätta även med den hedniska, men hann inte så långt innan han avbröt mig.

-Mamma, jag tror inte på Jesus.

-Nähä? Det är ok! Vem tror du på då?
-Jag tror på min pappa!

Detta har följt med mig genom åren och jag tänker på det varje jul.
Att vi alla har vår egen tro och vår egen filosofi och vårt eget sätt att uppmärksamma och fira.
Kanske har det också att göra med att vår familj består av så många olika kulturer. Min man är tysk, min yngste son halvarab, min styvmamma och styvsyster med familj är polacker. På så sätt har vi också många olika traditioner och firar på vårt alldeles egna sätt.

Huvudsaken är ändå att vi är tillsammans. Vi tar dagen som den kommer och uppskattar varandras sällskap.
För mig är DET julens budskap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sistone har jag haft många samtal med olika personer om tro. Ett ämne som lätt kan bli jobbigt eller töntigt, stötande eller påtvingande, eftersom människor idag inte alltid vet vad de tror på. Och när de inte vet vad de tror på eller om de inte t...

I tre år har vi väntat.Tålmodigt. En dag i taget.Förhoppningar som höjs och sänks som ett avtuggat flöte.Frustrationer. Irritationer. Misströstan. Men nu ÄNTLIGEN har det hänt! Vi har äntlligen sålt vårt hus och äntligen kan vi planera för vår st...

    Jag går aldrig till deras gravar  De finns ju inte där Alla som inte längre vandrar på Jorden lever ju i en annan sfär   Jag har aldrig funnit någon tröst i att stå vid en grav på en kall och blåsig kyrkogård. Istället tänder jag lju...

Du är så rädd jämt! Det är ganska barnsligt att du tror att något ska hända mig hela tiden! Jag klarar mig faktiskt själv! Orden yttrades av min 11-årige son som har en något annorlunda åsikt om vad han är gammal nog att hantera och ta ansvar för ä...

När jag var 19 år flyttade jag hemifrån. Mina föräldrar var inte överlyckliga. Ännu värre var det när jag året därpå bestämde mig för att flytta till USA i ett år. Deras reaktioner var hela rädsloregistret: De blev arga, ifrågasatte mitt beslut, förs...