Ju äldre jag blir handlar julen allt mindre om stress, julklappar och pynt och allt mer om närvaro, samvaro och tillvaro. För varje år som går känner jag hur jag "halkar efter" mer och mer när det gäller förberedelser inför julen. Adventspyntet kommer upp en vecka för sent, lussebaket och lussefirandet får stryka på foten och julgran känns mindre och mindre intressant.

Jag menar inte alls att vara en "paryt pooper". Sanningen är att jag faktiskt tycker om julen. Det jag vänder mig mot är all hysteri som har med julen att göra.
Knappt har semestern tagit slut förrän det ska hängas fram julpynt i affärerna och helgmagasinen testar årets glögg, och kompisarna pratar om pepparkaksbak och längtar efter att spela julmusik.

Det är kanske bara jag, men sådant gör mig irriterad och får mitt flyktbegär att växa sig starkt. 

Julkänslan blir mindre och mindre närvarande, men det beror kanske också på att jag inte längre firar traditionell jul, eftersom den inte längre tillhör min livsfilosofi. Jag satsar på att finna ro inombords och i livet i helhet och särskilt under julen när alla samlas och har tid att umgås.

När min äldste son var liten och han pratade avigt och rätt om vad han skulle önska sig i julklapp, och den listan var gedigen kan jag lova, så valde jag att berätta för honom varför vi firar jul. Jag berättade om hur den kristna traditionen uppstått, och hade väl tänkt fortsätta även med den hedniska, men hann inte så långt innan han avbröt mig.

-Mamma, jag tror inte på Jesus.

-Nähä? Det är ok! Vem tror du på då?
-Jag tror på min pappa!

Detta har följt med mig genom åren och jag tänker på det varje jul.
Att vi alla har vår egen tro och vår egen filosofi och vårt eget sätt att uppmärksamma och fira.
Kanske har det också att göra med att vår familj består av så många olika kulturer. Min man är tysk, min yngste son halvarab, min styvmamma och styvsyster med familj är polacker. På så sätt har vi också många olika traditioner och firar på vårt alldeles egna sätt.

Huvudsaken är ändå att vi är tillsammans. Vi tar dagen som den kommer och uppskattar varandras sällskap.
För mig är DET julens budskap.